Gamla Tennishallen

"Ibland bankar det till eller så kanske någon skriker och svär så det hörs in till lägenheten”.

Lekplatsen har vaktats i generationer


Gammelmorfar byggde tennishallen. Morfar bodde i den. Det gör Sebastian också.   

– Det är ju en del av ens liv, säger Sebastian Winkler – vaktmästare och hyresgäst i en av Sveriges äldsta tennishallar.


För tio år sedan blev lägenheten i Gamla Tennishallen ledig och Sebastian flyttade in. I och med det tog han över vaktmästarsysslorna, precis som hans morfar gjorde när han flyttade in i mitten av 30-talet. Då var det bland annat vaktmästarens uppgift att sköta pannan i källaren. I början eldades det med koks och senare även med olja.

– Min mamma har berättat att det var mycket jobb med den, en gång började det brinna där och det slog lågor, men man lyckades släcka.

Vaktmästarsysslorna är inte lika dramatiska nu. I fjärrvärmetider gör Sebastian små reparationer, byter lampor, städar och har koll på bokningar. Han jobbar till vardags som samtalsbehandlare inom landstinget och har hand om hallen övrig tid.


Det var här han lekte när han hälsade på sin mormor och morfar. Sebastian minns julafton när morfar klädde ut sig till tomte.

– Han lekte mycket med mig och min bror, var väldigt påhittig och duktig på att teckna. Det ville han lära oss.

Att ha en stor tennishall att utforska kändes som en djungel för ett barn.

Om vi backar bandet till slutet av tjugotalet, så var Sebastians gammelmorfar en av de byggnadsarbetare som bit för bit byggde upp tennishallen och i november 1929 var det invigning. En efterlängtad byggnad för tennisintresserade i stan.

Här har flera svenska och utländska storheter inom tennisen spelat inför välfyllda läktare. Bland annat den tyske tennisbaronen Gottfried von Cramm, som på 30-talet var en av världens bästa tennisspelare. Han var känd för sitt stilrena spel och var en stor publikfavorit runt om i världen.


Sebastians morfar kändes igen som K.O. och var också en duktig tennisspelare. Sebastian minns att folk kunde ringa på i vaktmästarbostaden på kvällen om det fattades folk till någon dubbel, för att höra om han inte kunde tänka sig att hoppa in.

I en lucka vid entrén stod ofta Sebastians mormor Elsa och tog upp beställningar på smörgåsar och dricka.

Naturligtvis spelar också Sebastian tennis flera gånger i veckan, men man undrar ju ändå hur det är att bo i en tennishall?

–Det är lite känslan av att förvalta vidare. Det kommer upp minnen ibland från barndomen när jag och min bror lekte här, mycket positiva minnen.


Han tänker på alla gånger när han och morfar tog köksingången, rakt ut på läktaren till Idrottsparken för att se IFK Norrköping spela. Det var innan den byggdes om och tennishallen låg inne på området.

– Det har blivit sämre sedan de öppnade upp, folk kommer närmare inpå, särskilt vid matcher och på kvällar och helger.

Även på insidan kan tennisbanans närhet göra sig påmind.

– Ibland bankar det till eller så kanske någon skriker och svär så det hörs in till lägenheten säger Sebastian. Men efter tio år i lägenheten så är han van. Och om Sebastian följde morfars fotspår med tennis och vaktmästeri så tog hans bror vara på tecknarkunskaperna och är nu konstnär. I en tennishall kan många intressen väckas.



Unik byggnad renoveras varsamt


I början av nittiotalet fanns det stora planer på att bygga hotell och höghus. Hotet om rivning låg i luften. I dag finns en unik plats för tennisälskare fortfarande kvar.


2006 blev gamla tennishallen förklarad som ett kulturhistoriskt minnesmärke. Den är en av Sveriges äldsta och autentiskt bevarad. Nu kan man med varsam hand återställa och bevara hallen för framtiden.

Rivningsplanerna avstyrdes efter en stormig tid 1991 och oroliga kunde andas ut.

Det var även i början på nittotalet, som tidigare ordföranden Anders Jansson slog sina första slag i hallen, och några år senare stegade också nuvarande ordföranden Dag Kinnerud in på trägolvet.

– Det är en härlig känsla, man känner verkligen atmosfären i den här gamla hallen, säger Dag och får medhåll av Anders.

De tänker särskilt på ljudet när bollen träffar racket.

–Det ekar när man spelar, så vi brukar skämta ibland och säga att man kan få för sig att man slår riktigt hårt.

När man går runt i hallen upptäcker man många små detaljer. Domarstolen och kulramen ovanför var med från början, år 1929. Lika så bänkar, gamla skyltar och krokar att hänga kläder på.


I entrén finns ett glasskåp med en samling gamla träracketar, och bilder av dåtidens storheter inom tennisen. Ingeting får ändras eller byggas om utan utan kontakt med Länsstyrelsen. Diskussioner pågår om att återställa omklädningsrum till ursprungligt skick och att ta bort plastmattor för att få fram trägolvet. Kostnaderna för renoveringen blir högre när man ska ta fram det gamla, och för det söker de bidrag.

Anders Jansson framhåller att ambitionen är att bevara hallen som tennishall så länge som möjligt, men att de måste börja tänka mer brett är både Anders och Dag överens om.

Hur ser då framtiden ut för Gamla tennishallen?

–Vi hoppas kunna vårda hallen och att det ska rulla på naturligtvis, men vi måste marknadsföra oss bättre och försöka hyra ut under sommaren när tennisen ligger nere, säger Dag.

De byter om, skjuter den gamla trädörren åt sidan, viker undan en grön presenning och går in för att slå ytterligare några ekande slag på historisk mark.


Text och Bild Magnus Andersson

Publicerat i Norrköpings Tidningar 17 maj 2014



Fakta

Gamla Tennishallen

Invigd: Den 23 november 1929.

Arkitekt: Anders Möller.

Ägare: AB Norrköpings Tennishall (registrerad 1929 med 600 aktier).

Stjärnor på besök genom åren:  ”Storken” Östberg, Kalle Schröder, Torsten Johansson, Kurt Nielsen,

Torben Ulrich och den tyske tennisbaronen Gottfrid von Cramm.

2006 blev hallen förklarad som kulturhistoriskt minnesmärke.




Copyright © All Rights Reserved